حَدَّثَنَا مُسَدَّدٌ، حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ يُونُسَ، أَخْبَرَنِي أَبِي، عَنْ أَبِي إِسْحَاقَ، عَنْ ذِي الْجَوْشَنِ، - رَجُلٍ مِنَ الضِّبَابِ - قَالَ أَتَيْتُ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم بَعْدَ أَنْ فَرَغَ مِنْ أَهْلِ بَدْرٍ بِابْنِ فَرَسٍ لِي يُقَالُ لَهَا الْقَرْحَاءُ فَقُلْتُ يَا مُحَمَّدُ إِنِّي قَدْ جِئْتُكَ بِابْنِ الْقَرْحَاءِ لِتَتَّخِذَهُ قَالَ " لاَ حَاجَةَ لِي فِيهِ وَإِنْ شِئْتَ أَنْ أُقِيضَكَ بِهِ الْمُخْتَارَةَ مِنْ دُرُوعِ بَدْرٍ فَعَلْتُ " . قُلْتُ مَا كُنْتُ أُقِيضُهُ الْيَوْمَ بِغُرَّةٍ . قَالَ " فَلاَ حَاجَةَ لِي فِيهِ " .
Musaddad bizga Iso ibn Yunusdan, u: «Menga otam xabar berdi», deb Abu Ishoqdan, u Zul-Javshandan — Zibob (qabilasi)dan boʻlgan bir kishi — rivoyat qildi. U shunday dedi: «Paygʻambar ﷺ Badr ahlidan forigʻ boʻlganlaridan keyin, men u zotning huzuriga oʻzimning al-Qarhoʼ deb atalgan biyamning toychogʻini olib keldim va: ‹Yo Muhammad, men senga al-Qarhoʼning toychogʻini olib keldim, uni olsang›, dedim. U zot: ‹Menga uning hojati yoʻq. Agar xohlasang, uning evaziga senga Badr zirhlaridan saralanganini beraman›, dedilar. Men: ‹Men buni bugun (oddiy) bir narsaga ham almashtirmas edim›, dedim. U zot: ‹Unday boʻlsa, menga uning hojati yoʻq›, dedilar».