حَدَّثَنَا مُسَدَّدٌ، حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ زَيْدٍ، عَنْ أَبِي عِمْرَانَ، - يَعْنِي الْجَوْنِيَّ - عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الصَّامِتِ، عَنْ أَبِي ذَرٍّ، قَالَ قَالَ لِي رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم " يَا أَبَا ذَرٍّ كَيْفَ أَنْتَ إِذَا كَانَتْ عَلَيْكَ أُمَرَاءُ يُمِيتُونَ الصَّلاَةَ " . أَوْ قَالَ " يُؤَخِّرُونَ الصَّلاَةَ " . قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ فَمَا تَأْمُرُنِي قَالَ " صَلِّ الصَّلاَةَ لِوَقْتِهَا فَإِنْ أَدْرَكْتَهَا مَعَهُمْ فَصَلِّهَا فَإِنَّهَا لَكَ نَافِلَةٌ " .
Abu Zar (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi. U dedi: Rasululloh ﷺ menga: «Ey Abu Zar, sening ustingda namozni oʻldiradigan — yoki: namozni kechiktiradigan — amirlar boʻlsa, qanday qilasan?» dedilar. Men: «Ey Allohning Rasuli, menga nimani buyurasiz?» dedim. U zot: «Namozni oʻz vaqtida oʻqi. Agar uni ular bilan birga (qaytadan) yetkazsang, oʻqib ol, zero u sen uchun nafl boʻladi», dedilar.