حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى، حَدَّثَنِي مُحَمَّدُ بْنُ جَعْفَرٍ، حَدَّثَنَا شُعْبَةُ، عَنْ مُوسَى بْنِ أَبِي عَائِشَةَ، قَالَ كَانَ رَجُلٌ يُصَلِّي فَوْقَ بَيْتِهِ وَكَانَ إِذَا قَرَأَ { أَلَيْسَ ذَلِكَ بِقَادِرٍ عَلَى أَنْ يُحْيِيَ الْمَوْتَى } قَالَ سُبْحَانَكَ فَبَلَى فَسَأَلُوهُ عَنْ ذَلِكَ فَقَالَ سَمِعْتُهُ مِنْ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم . قَالَ أَبُو دَاوُدَ قَالَ أَحْمَدُ يُعْجِبُنِي فِي الْفَرِيضَةِ أَنْ يَدْعُوَ بِمَا فِي الْقُرْآنِ .
Muhammad ibn al-Musanno bizga Muhammad ibn Jaʼfardan, u Shuʼbadan, u Muso ibn Abu Oishadan hadis aytdi. (Muso) shunday dedi: «Bir kishi oʻz uyining ustida namoz oʻqir edi. U {(Alloh) oʻliklarni tiriltirishga qodir emasmi?!} oyatini oʻqiganda: ‹Sen poksan, albatta (qodirsan)!› der edi. Undan bu haqda soʻrashganda, u: ‹Buni men Rasululloh ﷺ dan eshitganman›, dedi». Abu Dovud dedi: Ahmad (ibn Hanbal) aytdi: Farz namozda Qurʼonda kelgan (duolar) bilan duo qilish menga maʼqul.