حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ عَبْدِ الرَّحِيمِ، حَدَّثَنَا زَكَرِيَّاءُ بْنُ عَدِيٍّ، حَدَّثَنَا مَرْوَانُ، عَنْ هَاشِمِ بْنِ هَاشِمٍ، عَنْ عَامِرِ بْنِ سَعْدٍ، عَنْ أَبِيهِ ـ رضى الله عنه ـ قَالَ مَرِضْتُ فَعَادَنِي النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ ادْعُ اللَّهَ أَنْ لاَ يَرُدَّنِي عَلَى عَقِبِي. قَالَ " لَعَلَّ اللَّهَ يَرْفَعُكَ وَيَنْفَعُ بِكَ نَاسًا ". قُلْتُ أُرِيدُ أَنْ أُوصِيَ، وَإِنَّمَا لِي ابْنَةٌ ـ قُلْتُ ـ أُوصِي بِالنِّصْفِ قَالَ " النِّصْفُ كَثِيرٌ ". قُلْتُ فَالثُّلُثِ. قَالَ " الثُّلُثُ، وَالثُّلُثُ كَثِيرٌ أَوْ كَبِيرٌ ". قَالَ فَأَوْصَى النَّاسُ بِالثُّلُثِ، وَجَازَ ذَلِكَ لَهُمْ.
Saʼd (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi: Men kasal boʻldim va Paygʻambar ﷺ meni koʻrgani keldi. Men unga: «Yo Rasululloh! Men Allohga — meni oʻzim hijrat qilib chiqqan yerda (yaʼni Makkada) jon taslim qildirmasligini — duo qilaman», — dedim. U zot: «Alloh senga sihat-salomatlik bersin va odamlar sendan foyda topsin», — dedi. Men: «Men oʻz molimni vasiyat qilmoqchiman va mening faqat bitta qizim bor; men molimning yarmini (sadaqaga berilishini) vasiyat qilmoqchiman», — dedim. U zot: «Yarmi (ham) koʻp», — dedi. Men: «Unda uchdan birini (vasiyat qilaman)», — dedim. U zot: «Uchdan bir; lekin uchdan bir (ham) koʻp», — dedi. (Rivoyatchi qoʻshdi: «Shundan keyin odamlar oʻz molining uchdan birini vasiyat qila boshladi va bu ularga joiz qilindi».)