حَدَّثَنَا الْمَكِّيُّ بْنُ إِبْرَاهِيمَ، حَدَّثَنَا يَزِيدُ بْنُ أَبِي عُبَيْدٍ، عَنْ سَلَمَةَ ـ رضى الله عنه ـ قَالَ بَايَعْتُ النَّبِيَّ صلى الله عليه وسلم ثُمَّ عَدَلْتُ إِلَى ظِلِّ الشَّجَرَةِ، فَلَمَّا خَفَّ النَّاسُ قَالَ " يَا ابْنَ الأَكْوَعِ، أَلاَ تُبَايِعُ ". قَالَ قُلْتُ قَدْ بَايَعْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ. قَالَ " وَأَيْضًا ". فَبَايَعْتُهُ الثَّانِيَةَ،. فَقُلْتُ لَهُ يَا أَبَا مُسْلِمٍ، عَلَى أَىِّ شَىْءٍ كُنْتُمْ تُبَايِعُونَ يَوْمَئِذٍ قَالَ عَلَى الْمَوْتِ.
Yazid ibn Ubayd (Salamadan) rivoyat qiladi: Salama: «Men Allohning Rasuli ﷺ ga (Ridvon) bayʼatini berdim, soʻng bir daraxt soyasiga (chetga) bordim. Paygʻambar ﷺ atrofidagi odamlar (soni) kamayganda, u zot: ‹Ey Ibn Akvaʼ! Sen menga bayʼat bermaysanmi?› — dedi. Men: ‹Yo Rasululloh! Men sizga allaqachon bayʼat berganman›, — dedim. U zot: ‹Yana (bir bor) ber›, — dedi. Bas, men ikkinchi marta bayʼat berdim», — dedi. Men (Yazid): «Ey Abu Muslim! Sizlar oʻsha kuni nimaga bayʼat berdingiz?» — dedim. U: «Biz oʻlimga bayʼat berdik», — deb javob berdi.