حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حَفْصٍ، وَبِشْرُ بْنُ مُحَمَّدٍ، قَالاَ أَخْبَرَنَا عَبْدُ اللَّهِ، أَخْبَرَنَا مَعْمَرٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، عَنْ سَالِمٍ، عَنِ ابْنِ عُمَرَ ـ رضى الله عنهما ـ قَالَ قَالَ النَّبِيُّ صلى الله عليه وسلم لاِبْنِ صَيَّادٍ " خَبَأْتُ لَكَ خَبِيئًا ". قَالَ الدُّخُّ. قَالَ " اخْسَأْ فَلَنْ تَعْدُوَ قَدْرَكَ ". قَالَ عُمَرُ ائْذَنْ لِي فَأَضْرِبَ عُنُقَهُ. قَالَ " دَعْهُ، إِنْ يَكُنْ هُوَ فَلاَ تُطِيقُهُ، وَإِنْ لَمْ يَكُنْ هُوَ فَلاَ خَيْرَ لَكَ فِي قَتْلِهِ ".
(Ibn Umar (roziyallohu anhumo) aytdi:) Paygʻambar ﷺ Ibn Sayyodga: «Men sen uchun (koʻnglimda) bir narsa yashirdim», dedilar. U: «Ad-Dux», dedi. U zot: «Yoʻqol! Sen oʻz (belgilangan) hadingdan (chegarangdan) tashqariga oʻta olmaysan», dedilar. Umar: «Yo Rasululloh, menga izn bering, uning boʻynini uray», dedi. U zot: «Uni qoʻy; agar u (haqiqatan Dajjol) boʻlsa, sen unga kuching yetmaydi; agar u (Dajjol) boʻlmasa, uni oʻldirishingda sen uchun biror yaxshilik yoʻq», dedilar.