حَدَّثَنَا أَبُو بَكْرِ بْنُ أَبِي شَيْبَةَ، وَعَلِيُّ بْنُ مُحَمَّدٍ، قَالاَ حَدَّثَنَا أَبُو مُعَاوِيَةَ، حَدَّثَنَا عَاصِمٌ الأَحْوَلُ، عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ سَرْجِسَ، قَالَ رَأَيْتُ الأُصَيْلِعَ عُمَرَ بْنَ الْخَطَّابِ يُقَبِّلُ الْحَجَرَ وَيَقُولُ إِنِّي لأُقَبِّلُكَ وَإِنِّي لأَعْلَمُ أَنَّكَ حَجَرٌ لاَ تَضُرُّ وَلاَ تَنْفَعُ وَلَوْلاَ أَنِّي رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ـ صلى الله عليه وسلم ـ يُقَبِّلُكَ مَا قَبَّلْتُكَ .
Abdulloh ibn Sarjis (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi: Men Umar ibn al-Xattobning Hajar (al-Asvad)ni oʻpayotganini va: «Men seni oʻpayapman va bilamanki, sen bir toshsan, na zarar yetkaza olasan, na foyda. Agar Rasululloh ﷺ seni oʻpayotganlarini koʻrmaganimda, seni oʻpmagan boʻlardim», deganini koʻrdim.