حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ، أَخْبَرَنَا وَكِيعٌ، حَدَّثَنَا سُفْيَانُ، عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ عُقْبَةَ، عَنْ كُرَيْبٍ، عَنْ أُسَامَةَ بْنِ زَيْدٍ، أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم لَمَّا أَتَى النَّقْبَ الَّذِي يَنْزِلُهُ الأُمَرَاءُ نَزَلَ فَبَالَ - وَلَمْ يَقُلْ أَهْرَاقَ - ثُمَّ دَعَا بِوَضُوءٍ فَتَوَضَّأَ وُضُوءًا خَفِيفًا فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ الصَّلاَةَ . فَقَالَ " الصَّلاَةُ أَمَامَكَ " .
Usoma ibn Zayd (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi: Rasululloh ﷺ amirlar tushadigan (togʻ) yoʻlagiga yetganlarida tushib bavl qildilar — (Usoma) «suv toʻkdilar» demadi. Soʻng tahorat suvini soʻrab, yengil bir tahorat oldilar. Men: «Yo Rasululloh! Namoz (vaqti boʻldi)», — dedim. U zot: «Namoz oldingdadir», — dedilar.