حَدَّثَنَا عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ مُعَاذٍ الْعَنْبَرِيُّ، حَدَّثَنَا أَبِي، حَدَّثَنَا شُعْبَةُ، عَنْ حَبِيبٍ، أَنَّهُ سَمِعَ أَبَا الْمِنْهَالِ، يَقُولُ سَأَلْتُ الْبَرَاءَ بْنَ عَازِبٍ عَنِ الصَّرْفِ، فَقَالَ سَلْ زَيْدَ بْنَ أَرْقَمَ فَهُوَ أَعْلَمُ . فَسَأَلْتُ زَيْدًا فَقَالَ سَلِ الْبَرَاءَ فَإِنَّهُ أَعْلَمُ ثُمَّ قَالاَ نَهَى رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم عَنْ بَيْعِ الْوَرِقِ بِالذَّهَبِ دَيْنًا.
Abul-Minhol (dan) rivoyat qilinadi: Men Baro ibn Ozibdan sarf (oltin-kumush ayirboshlash) haqida soʻradim. U: «Zayd ibn Arqamdan soʻra, chunki u biluvchiroqdir», dedi. Men Zayddan soʻradim, u: «Barodan soʻra, chunki u biluvchiroqdir», dedi. Soʻng ikkovi: «Rasululloh ﷺ kumushni oltinga qarzga (nasiyaga) sotishdan qaytardilar», dedilar.