حَدَّثَنَا أَبُو كُرَيْبٍ، مُحَمَّدُ بْنُ الْعَلاَءِ بْنِ كُرَيْبٍ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ، عَنْ هِشَامٍ، عَنْ أَبِيهِ، عَنْ عَائِشَةَ، قَالَتْ تُوُفِّيَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَمَا فِي رَفِّي مِنْ شَىْءٍ يَأْكُلُهُ ذُو كَبِدٍ إِلاَّ شَطْرُ شَعِيرٍ فِي رَفٍّ لِي فَأَكَلْتُ مِنْهُ حَتَّى طَالَ عَلَىَّ فَكِلْتُهُ فَفَنِيَ .
Oisha (roziyallohu anho)dan rivoyat qilinadi: «Rasululloh ﷺ vafot etdilar, oʻsha paytda mening tokchamda jonzot yeydigan hech narsa yoʻq edi, faqat tokchamda bir oz arpa bor edi. Men undan yeb yurardim, soʻng (vaqt) menga choʻzilib (uzoq tuyulib) ketdi-yu, uni oʻlchadim, shunda u tugab qoldi».