أَخْبَرَنَا عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ سَعِيدٍ، قَالَ حَدَّثَنَا يَحْيَى، عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ، قَالَ أَخْبَرَنِي نَافِعٌ، عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ، عَنْ أُخْتِهِ، حَفْصَةَ قَالَتْ قُلْتُ لِلنَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا شَأْنُ النَّاسِ حَلُّوا وَلَمْ تَحِلَّ مِنْ عُمْرَتِكَ قَالَ " إِنِّي لَبَّدْتُ رَأْسِي وَقَلَّدْتُ هَدْيِي فَلاَ أُحِلُّ حَتَّى أُحِلَّ مِنَ الْحَجِّ " .
Abdulloh ibn Umar (roziyallohu anhumo)dan rivoyat qilinadiki, uning singlisi Hafsa (roziyallohu anho) shunday dedi: Men Nabiy ﷺga: «Yo Rasululloh, odamlarga nima boʻldiki, ular ehromdan chiqdi, siz esa umrangizdan chiqmadingiz?» dedim. U zot: «Men boshimni yopishtirdim va hadyimga qilodalar taqdim etdim, shuning uchun hajdan chiqqunimcha ehromdan chiqmayman», dedilar.