أَخْبَرَنَا مَحْمُودُ بْنُ غَيْلاَنَ، قَالَ حَدَّثَنَا وَكِيعٌ، قَالَ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ، عَنْ إِبْرَاهِيمَ بْنِ عُقْبَةَ، عَنْ كُرَيْبٍ، عَنْ أُسَامَةَ بْنِ زَيْدٍ، أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم نَزَلَ الشِّعْبَ الَّذِي يَنْزِلُهُ الأُمَرَاءُ فَبَالَ ثُمَّ تَوَضَّأَ وُضُوءًا خَفِيفًا فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ الصَّلاَةَ . قَالَ " الصَّلاَةُ أَمَامَكَ " . فَلَمَّا أَتَيْنَا الْمُزْدَلِفَةَ لَمْ يَحُلَّ آخِرُ النَّاسِ حَتَّى صَلَّى .
Usoma ibn Zayd (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi: Rasululloh ﷺ amirlar toʻxtaydigan dara joyiga tushdilar-da, bavl qildilar, soʻng yengil taharat oldilar. Men: «Yo Rasululloh, namoz-chi?» dedim. U zot: «Namoz oldingdadir», dedilar. Muzdalifaga yetib kelganimizda, u zot namoz oʻqib boʻlmagunlaricha odamlarning oxirgisi ham yuklarini tushirmadi.