حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ وَاقِعٍ، قَالَ: حَدَّثَنَا ضَمْرَةُ، عَنْ إِبْرَاهِيمَ بْنِ أَبِي عَبْلَةَ قَالَ: مَرِضَتِ امْرَأَتِي، فَكُنْتُ أَجِيءُ إِلَى أُمِّ الدَّرْدَاءِ فَتَقُولُ لِي: كَيْفَ أَهْلُكَ؟ فَأَقُولُ لَهَا: مَرْضَى، فَتَدْعُو لِي بِطَعَامٍ، فَآكُلُ، ثُمَّ عُدْتُ فَفَعَلَتْ ذَلِكَ، فَجِئْتُهَا مَرَّةً فَقَالَتْ: كَيْفَ؟ قُلْتُ: قَدْ تَمَاثَلُوا، فَقَالَتْ: إِنَّمَا كُنْتُ أَدْعُو لَكَ بِطَعَامٍ أَنْ كُنْتَ تُخْبِرُنَا عَنْ أَهْلِكَ أَنَّهُمْ مَرْضَى، فَأَمَّا أَنْ تَمَاثَلُوا فَلاَ نَدْعُو لَكَ بِشَيْءٍ.
Ibrohim ibn Abu Abla (rahimahulloh)dan rivoyat qilinadi: Xotinim kasal boʻlib qoldi. Men Ummud-Dardoning oldiga kelar edim, u menga: «Ahling qanday?» — der edi. Men unga: «Kasal», der edim. Shunda u men uchun taom keltirishni buyurar, men yer edim. Soʻng yana borsam, u yana shunday qilar edi. Bir marta uning oldiga kelsam: «Qanday?» — dedi. Men: «Ancha tuzalib qolishdi», dedim. Shunda u: «Men sen uchun taom keltirishni, ahling kasal ekanini xabar berganingda buyurar edim. Endi tuzalib qolgan boʻlsalar, sen uchun hech narsa keltirishni buyurmaymiz», dedi.