وَعَنْ أَنَسٍ: { كَانَ رَسُولُ اَللَّهِ - صلى الله عليه وسلم -إِذَا اِرْتَحَلَ قَبْلَ أَنْ تَزِيغَ اَلشَّمْسُ أَخَّرَ اَلظُّهْرَ إِلَى وَقْتِ اَلْعَصْرِ, ثُمَّ نَزَلَ فَجَمَعَ بَيْنَهُمَا, فَإِنْ زَاغَتْ اَلشَّمْسُ قَبْلَ أَنْ يَرْتَحِلَ صَلَّى اَلظُّهْرَ, ثُمَّ رَكِبَ } 1 مُتَّفَقٌ عَلَيْهِ. 1 - صحيح. رواه البخاري (2/582-583)، ومسلم (704).
Anas (roziyallohu anhu)dan rivoyat qilinadi: Rasululloh ﷺ quyosh ogʻishidan oldin (safarga) chiqsalar, peshin namozini asr vaqtigacha kechiktirar, soʻng (ulovdan) tushib, ikkovini birga oʻqir edilar; agar chiqishlaridan oldin quyosh ogʻsa, peshin namozini oʻqib, soʻng (ulovga) minar edilar.Анас (розияллоҳу анҳу)дан ривоят қилинади: Расулуллоҳ ﷺ қуёш оғишидан олдин (сафарга) чиқсалар, пешин намозини аср вақтигача кечиктирар, сўнг (уловдан) тушиб, икковини бирга ўқир эдилар; агар чиқишларидан олдин қуёш оғса, пешин намозини ўқиб, сўнг (уловга) минар эдилар.